JOA

Jag Johanna Kristine Gunnarsson borde ALDRIG få sätta min fot i en kyrka nå mer.. Så himla pinsamt å jag skämms så att jag kan dö. Elin å jag var nämligen i Håstakyrkan nu i ikväll å kikade på min mamma när hon sjöng i kör allt gick bra ända tills prästen skulle hålla ett tal. Å dom som varit i den kyrkan innan vet att den är hur liten som helst å jag å elin satt nämligen längst fram på stolsraden, sen ställde sej prästen alldeles framför mig. De blev en väldigt tyst stund förutom prästen som höll tal då, tills jag började fnissa jag kunde verkligen inte hålla mej. Å när jag väl börjat så smittade jag tycligen av mej till Elin så hon oxå började fnissa, de var verkligen inte alls roligt de prästen sa förutom att han såg så mesig å liten ut då. Men de var i en sådan situation där man verkligen inte fick börja fnissa, å de hjälpte ju inte direkt att jag fick dödsblickar av min mor, nej nej fy fasen va jag svettades å mitt hjärta dunkade så hårt att de väker än bara för att jag höll tillbaka skrattet så hårt. När jag väl hade lugnat ner mej lite å kände att jag var ganska stabil från fnissandet så började prästen sträcka ut sina händer å han sa samtidigt välsinga er åså vidare, då kunde jag inte hålla mej.. PINSAMT PINSAMT OCH ÅTER PINSAMT, tycker synd om den lilla prästen.